Med på tåget denna gång finns:
En man som mördat och två som har dräpt.
En kvinna som kommer att bli berömd efter sin död.
En misstänkt landsförrädare.
En ättling i rakt nedstigande led till hjulets uppfinnare.
Den siste äkta tankeläsaren.
En kvinna som håller sin tonårsson instängd i en mörk skrubb.
En man som bär på en ny, okänd sjukdom.
Rysslands nästnäste president.
Med i vagnen finns:
En flicka som dresserat sin hund att hugga på kommandot ”loss”.
En analfabet som kompenserar som scenpoet och vars paroll är ”Människan hade varit lyckligare utan hjulet”.
En vidrig, äcklig typ.
En man som blivit biten av en björn och som aldrig tröttnar på samtalsämnet spioneri.
En man som fösökt betala för ett mord.
En kvinna som skäms för var tredje tanke.
En man som är berömd redan nu.
Mannen som för trettiofem år sedan byggde huset där en tonåring numera hålls inlåst i en skrubb. Själv bor han nu vägg i vägg med mannen som kommer att bli den nya, okända sjukdomens tredje offer.
I kupén finns:
En kvinna som planerar att själa en ljusblå filt och som skrivit en avhandling om Kaspar Hauser.
En slyngel som tjuvåker (Ve honom!) och som spanat in kvinnan som skäms för sina tankar.
En hängiven dödsstraffsförespråkare, vars farfar bet en björn.
En studentska som på ett sansat sätt kan förklara varför hon är satanist.
En tonårsflicka vars bror gick emellan i ett knivslagsmål och vars sondotter kommer att dö i kravaller i Moskva.
Och så
du.
Texten publicerades i Norrlands Varjehanda nr 3/98 och i Kluken nr 1.
