Hur var det nu? Annette är kär i mig. Det vet jag genom att Tomas har sagt det. Jag är kär i Sofia. Hur stor är sannolikheten att jag blir kär i Annette jämfört med sannolikheten att Sofia blir kär i mig?
En hushållsspindel trippar in över kökströskeln. Jag sveper min juice och ställer glaset över djuret. Jag tar lappen med Sofias recept på muffins och skjuter in den under glaset. Spindeln blir tvungen att klättra upp på papperet och så kan jag lyfta upp alltihop. Hur stor är skillnaden i lycka, generellt sett, mellan att vara singel och att ha ett förhållande?
Spindeln åker ut genom fönstret utan att jag behöver
röra vid den, och jag behåller både glaset och receptet.
Kursfesten är på fredag. Annette kommer antagligen att vara
där. Jag ska säga åt henne att jag kommer. Jag hinner
träffa Sofia på gymet på onsdag. Jag måste alltså
tala med henne då. Säga att jag är intresserad av mer
än muffins. En stor jävla spindel kryper in över kökströskeln
precis nu.
Glaset är ju ledigt igen. Jag siktar noga för att inte klämma något av benen och så fångar jag en spindel för andra gången ikväll. Receptet räcker inte för den här rackaren. Jag tar Icabutikernas reklamhäfte. Det är stadigt nog. Jag förstår att många människor är rädda för spindlar. Det är något med deras proportioner och sätt att röra sig. Och så är de rovdjur.
Antag att jag inte får något bra tillfälle att prata med Sofia. Hur romantiskt är det med skivstänger och motionscyklar? Tänk om jag bjuder ut henne på torsdag och hon föreslår lördag istället? Kan jag lita på att hon är intresserad då, eller vill hon ha kvällen till att förklara hur gärna hon vill att vi ska vara vänner? Hur ofta får jag en chans som på fredag att ge efter för Annette?
Jag hinner inte lyfta glaset och reklamhäftet från golvet innan ett groteskt monster till spindel promenerar in i köket. Jag hugger tag i den stora glasskålen i diskstället och gör en dykning och fångar vidundret. Jag tar tid med armbandsuret i femton sekunder och approximerar min puls till hundratjugo. Jag väntar tills adrenalinet börjat sjunka undan och pulsen är under nittio. Banne mig om inte spindeln lyckas knuffa skålen flera centimeter i sidled. Sedan går jag ut i hallen för att hämta Göteborgs gula sidor.
Vad slår man upp på? Djuraffärer? Finns det en djurpark? Har universitetet en zoologisk institution med journummer för sånt här? Kan jag göra ett närmande på Annette utan att förstöra mina chanser med Sofia? Om hon inte får veta något? Om jag dricker tre öl och hävdar att jag druckit åtta, då har jag väl en bortförklaring? Kommer jag att krossa Annettes hjärta? Hur stor är risken för att Tomas driver med mig? Vilka indikationer har jag själv på Annettes känslor? Kommer jag att försätta mig själv i en emotionellt ännu mer komplex situation? Hur ska jag beskriva spindeln?
Jag tar med mig telefonkatalogen och återvänder till min
fångst. Mitt kök har två dörrar. Jag går
in genom den ena. Jag tittar upp från katalogen. Genom dörren
mittemot kliver en spindel in.
Den här texten skrev jag när jag bodde i Göteborg hösten -97. Allt är sant.
Kitinsvall var med i Kluken nr 1.
