En spelfantast i min bekantskapskrets tog nyligen sin studentexamen, och jag uppvaktade honom på festen med mina bästa visdomar. Kanske finns det nåt här som en tupplurbesökare kan ha nytta av?
Akta dig för spelindustrin! Så länge vi har en teknologisk acceleration – och det kommer vi nog att ha ett tag till – så kommer kommersiell spelutveckling att innebära mycket stress och hårt arbete, och mycket kompromissande. Om du skulle hitta ett schysst företag – eller startar ett eget – så se till att gå hem på kvällarna. Träffa vänner. Träffa främlingar. Motionera. Tänk på spelutvecklingen som ett kneg och inte som en dröm eller ett självförverkligande. Och om du vill spela spel på din fritid så skaffa en konsol så du slipper sitta vid en PC hela tiden i alla fall!
Skillnaden mellan spel och liv är att spelet är överskådligt och möjligt att kontrollera. Det finns segervillkor, det finns regler och om det är ett bra spel finns det en behaglig inlärningskurva så att du får nya kontroller, nya vapen och nya typer av problem i en spännande takt. Du vet hela tiden var du har din centrala storyline och kan enkelt bestämma dig för att strunta i en sidequest.
Livet är, vid en jämförelse, en beklämmande sörja av motstridiga behov. Det finns inget uttalat mål med det och inte ens de klokaste människorna du träffar kan du lyssna på utan att granska kritiskt vad de säger och varför.
Samtidigt finns det regler och mönster i verkligheten och begripliga orsak-verkansamband. Om det är så att du vill ha kontroll och överblick i verkligheten kan du antagligen skaffa det. Du har rätt mycket tid på dig, om du inte sitter och designar dataspel tolv timmar om dan.
Livet har ingen save- eller loadfunktion. Det är ett groteskt designfel, fy fan! Jag har försökt lista ut hur man ska göra i och med att man inte kan quickloada, och det bästa jag kommit på hittills är detta:
Fortfarande när du börjat ångra ett en missad chans kan du ändra dig. Du kan gå tillbaka, och be om ursäkt eller ta kontakt, säga ”hallå, hur är läget?” åt henne/honom, den där, eller vad det nu kan vara frågan om. Man kan göra det förvånansvärt sent.
Du kan skydda din dator genom att partitionera, ghosta, ha ett virusprogram, brandvägg och AdAware. Gör säkerhetskopior regelbundet och spamsäkra din mejladress om du lägger ut den på nätet. Och uppenbart: Öppna inte misstänkta mejl.
Du kan skydda dig själv genom att… Okej, du kan inte skydda dig själv. Inte från människor och hur de påverkar dig. Och det verkar absolut inte som om det går att gömma sig. Jag tror att det gäller att använda sitt bästa förnuft och sin bästa känsla för att avgöra vilken sorts relation man ska försöka sig på och med vem, och efterhand som man tar smällarna vänjer man sig, lite grann.
Om du har en playstation, se till minneskorten är original från Sony. Jag förlorade en 45-timmarssejv till Final Fantasy IX på nåt piratkort från Gamer’s Gear. Det gjorde ont.
Fast det är klart, sen började jag om från en stackars 5-timmarssejv, och i efterhand är jag rätt glad att det hände.
Lycka till!
