Världsbild

Det händer igen:

Jag bokar biljett på SAS hemsida. Till slut, när jag fyllt i allt annat, får jag välja betalningssätt. Ett alternativ finns, färdigmarkerat, omöjligt att avmarkera: Credit card. Plötsligt känner jag utanförskapet välla upp i mig. Vanmakten. Föraktet från dem som har och vet och kan.

Jag trodde att det var en nördig minoritet som använde betalkort. Betalningsfantaster som bryr sig om att skaffa sig det senaste, smidigaste, smartaste. Nej, inte ”trodde”. Ville tro. Jag ville tro att de flesta – som jag – är gravt ointresserade av att uppgradera sin materiella verklighet. Att jag tillhörde en mänsklighet som ägnar sig åt arbete och dröm, mat och kärlek. Inte plast och transaktioner. Framförallt ville jag tro att jag visste hur folk gör, hur världen ser ut, hur saker fungerar.

Jag berättar för mina vänner om det inträffade. De reagerar som vanligt med grova antydningar om att jag lever i en låda och att jag blir arg för struntsaker. En ler klentroget och säger att hon inte förstår mig. En annan försöker förklara hur vanligt det är med betalkort.

Under tiden samlar jag ihop med mina spillror och söker skydd bakom en större princip, en som jag tror att jag förstår. Jag försöker se min grinighet som en verk av samma mekanismer som får människor att klä sig enhetligt och gå ut i natten och klå upp de som har annan hud, annan läggning eller andra idoler. Min vrede är kostymernas vrede mot sjalar och låga byxlinningar, Wing Chun-utövarens mot Wing Tsun-utövaren, amerikanens mot kanadensaren.

Det handlar om världsbilder. Säger du att jag inte är god, att jag inte har koll eller att jag inte gör det bästa av situationen är du min fiende. Petar du på min världsbild petar du på min såriga, mödosamt sammanhållna själ, om du så bara gör det genom att promenera runt i min värld och vara dig själv.

Det värsta är dock inte när jag har fel om hur saker är. Det värsta är när jag har fel om hur andra tror att saker är.

Jag tror att detta gäller mig mer än de flesta. Sån är jag. Samtidigt tror jag att det i hyfsad utsträckning gäller även dig, kära läsare. Därför vill jag att du sätter dig själv på prov.

Här kommer några påståenden och frågor. Saker som jag ser som sanna men inte kan vara riktigt säker på. Frågor som jag inte har ett enkelt svar på. Skriv ut den här krönikan. Sätt upp den i köket och peka på den när det blir tyst på festen. Vad håller ni med om? Hur svarar ni? Blir ni överens? Blir ni förvånade och upprörda av varandras synpunkter?

• De flesta tycker att städer med lite biltrafik i centrum, till exempel Lund, Uppsala och Prag, är mysigare än städer med mycket biltrafik, till exempel Stockholm och Malmö. Samtidigt är det få som har några moraliska eller estetiska hämningar mot att köra bil i städers centrala delar.
• De flesta är ovilliga eller ointresserade av att föreställa sig hur världen och ens liv ser ut om tio år. Vad beror det på? Att det är svårt att förutsäga något? Att man är rädd att saker blir sämre?
• De flesta anser att masturbation är normalt och naturligt även i fullvuxen ålder. Samtidigt är det mer genant än sex i ett förhållande och till och med lösa förbindelser. Är detta en anledning till eller en följd av att sexuellt lågaktiva människor ses som mindre värda?
• En människas världsbild är en vital del av henne. Mycket av det vi gör går ut på att utveckla eller försvara en världsbild. Att håna någon annans världsbild är en sorts misshandel.

Hör av dig med vad du anser eller vad ni kommer fram till!

 

Texten var med i Upsala Nya Tidning den 15 juli 2003.

Tillbaka till textlobbyn